Nu är vi framme i Liverpool, näst sista anhalten för Alexander innan det är dags för den kanske lite skräckinjagande atlantseglingen!
Idag träffade vi professor Robert Lee på Skandinaviska sjömanskyrkan här i Liverpool. Han fyllde i ytterligare bitar om Alexanders äventyr.
När vi kikade på böcker där besökare fanns registrerade så visade professor Robert ett prov från 1924 och titta vem som var här då!!!
Nu är vi på det som förr var emigrantlinjen. Idag är det som vilket tåg som helst, i slutet på 1800-talet var det ett överfullt tåg som var 17 vagnar långt, draget av ett ånglok och inga toaletter. Man var noga med att inte stanna under resan. Man vill så snabbt som möjligt få emigranterna till Liverpool. Här fanns pengar att tjäna!
Idag fick vi höra om staden Hull och hur det såg ug när Alexander steg iland efter att ha averkat 2 dygn på den gropia och blåsiga Nordsjön. Dr Nicholas beskriver hur tufft det kunde vara på Wilsonrederiets ångfartyg. Nu tar vi samma tåg som Alexander (något nyare) för att korsa England och besöka hamnstaden Liverpool.
Nu är vi framme i Staden som trafikerades flitigt av Wilsonlinjen. Det var den första destinationen på Alexandes resa!
I morgon blir det intervjudags!
Det är märkligt att avverka den första sträckan på Alexanders resa på 2 timmar när det tog honom 2 hela dygn med ångskeppet Orlando från Göteborg.
Dessutom uppkoplad på wifi ombord! Det är inte utan att man undrar vad Alexander och hans bror skulle sagt om dom kunde se 134 år framåt i tiden! 
Genom Ted Ryan på Coca-cola company i USA fick jag kontakten med Preston Root som är sonson till Chapman J Root som ägde och grundade glasbruket i Terre Haute, Indiana där den mytomspunne Cola-flaskan skapades 1915. Idag fick jag årets överraskning när jag gick till posten för att hämta ut ett paket som jag inte visste vad det var. Det visade sig att Preston Root bl.a annat skickat en jubileumsflaska! Snacka om överaskning! Det blir kul att intervjua honom den 10 juni!
Idag besöktes ett av husen i Solberg som är tänkt som inspelningsplats för kommande scener i filmen. Ett hus som var mycket spännande. Huset har stått tom i närmare 50 år. Den som bodde kvar längst i huset var drängen som bodde där på ålderns höst fram till 1964 långt efter att paret som ägde huset dött.
Det kändes märkligt att tavlor och liknande fortfarande hängde kvar. Speciellt bilden å den kvinnan som bott i huset gjorde intryck på mig. Hon kändes tidslös samtidigt som hon var en typisk 1800- talskvinna. Hon har ju självklart varit borta länge men hennes ansikte hängde fortfarande kvar och berättade om svunnen tid! Vacker som en dag. Mycket märkligt!
Mannen som bott i huset var dräng. På väggen hängde hans almanacka som visar var hans liv slutade.
Kalendern visar den 14 december 1969. Det är förmodligen den sista dagen då någon bodde i huset.
Solberg kvarn är en av dom platser som finns kvar och som har anknytning till Alexander. Anette Tuores som är en mycket duktig och kompetent släktforskare, hjälpte till att reda ut begreppen under en intervjuv i går.
Mycket spännande att resa tillbaka bland arkivmaterial och byaskrin! Dan Kristensson skötte filmningen!
I dag styrdes kosan mot Stockholm och Coca-colas historiker med stort H, Ted Ryan.
Ted är normalt verksam på Coca-cola company, Atlanta, USA men semestrade så lägligt i Sverige! Tack Coca – cola för lån av lokaler och lunch!
Ted var väl insatt i Alexanders bidrag till tävlingen om världens mest kända förpackning!
Sillgatan var den gata som emigranterna passerade när dom kom till Göteborg med tåg och skulle ta sig vidare ner till Göteborgs hamn och Packhuskajen för att stiga på ett ångfartyg för att försätta sin resa mot det nya landet. Detta gjorde även Alexander och hans bror. Lars Hansson på Emigranternas hus berättar hur livet var för emigranterna på Sillgatan och ombord på dessa fartyg och ytterligare en pusselbit ur Alexanders liv faller på plats!
